fbpx

Sviterna av att gå på Formex som högkänslig

Jag nämnde i mitt förra inlägg att jag är högsensitiv och fick frågan hur jag klarade mässan. Jag är så van att bara ta mig igenom och är otroligt glad för frågan. Det fick mig själv att sätta perspektiv och komma till fler insikter så jag vill gärna berätta mer här.

Jag har alltid fått höra att jag är väldigt känslig. Omgivningen tycker att jag överreagerar. I samband med att jag gick i väggen av utmattning för fem år sedan började jag lära känna mig själv på riktigt. Och har lärt mig att jag är högsensitiv och därmed väldigt intuitiv. Det är gåvor som jag lärt mig att älska, men som gör livet lite krångligt ibland. Så här upplevde jag resan till Formex 2019.

Paradisverkstaden på Formex

Resan ner var den första pärsen. Jag valde tåget för miljöns skull och för att det är njutbart. Att dela kupé med många andra tar på mina krafter eftersom jag har svårt att skärma av intryck och energier. Mitt i det märker jag inget, men efteråt, blir fort trött. Tåget blev 1,5 timme sent vilket innebar att jag missade mässan den dagen och fick boka om hemresan. SJ var väldigt hjälpsamma vilket underlättade rejält.

Efter tågresan väntade jag på min syster i en galleria. Ännu mer nya intryck och nya människor, i högt tempo. Jag gick där och kände att jag hade ont i hela kroppen  att jag kämpade mig fram som en zombie. Här påmindes jag om att denna känsla bar jag på varje dag de senaste sex åren jag bodde i Stockholm. Hur klarade jag det?

Hemma hos min syster vilade jag hela kvällen. Sov en underbar natt men tog mig ej upp i planerad tid på morgonen. Fick ligga kvar och vila. Ta egentid en stund och komma senare till mässan än planerat. Har starkt behov av att vara ensam med min egen energi för att rensa och ladda om.

Väl på mässan jobbade med att skärma av mig så gott det gick. Se det jag verkligen ville, men tappade helt struktur och ordning när intrycken sköljde över mig. Missade några av de besök och montrar jag planerat men så får det vara. Jag fick fort ont i huvudet och gång på gång behövde jag koncentrera mig på att rensa och koppla loss andras energier, stänga in mig på toa en stund.

Tack och lov var det inte så mkt folk på torsdagen så ensamma hörn fanns. Jag blir trött väldigt fort och somnar nästan, på riktigt – kroppen stänger ner. Mäktigt egentligen hur kroppen hanterar det, tacksam!

Känslan av dimma, bild från unsplash.com

Hemresan på tåget var som i en dimma. Fick inget gjort som jag hade hoppats. Sov tolv timmar och var ändock väldigt trött dagen efter med huvudvärk hela dagen … som en baksmälla!

Att vila och känna sig annorlunda, otillräcklig, dålig, bild från unsplash.com

Två dagar efter mässan sa kroppen ifrån och smällen kom. När det inte går att hålla sig vaken mer. Sov fyra timmar på dagen. Tur man har vänner som ställer upp så barnen kan leka. Fortfarande är jag dålig på att acceptera att jag blir så knäckt. I den bästa av världar skulle även denna vila vara inplanerad … jag lär hela tiden!

Är det fler som är som jag? Är jag ett unikum? Har svårt att tro det … känner du igen dig så svara gärna. Jag vill prata om det <3

med kärlek, Linda Lii

Ensam med mina tankar, knappast, visst är vi fler, bild från unsplash.com